Tänkte berätta en liten sak först och främst. Jag har haft många olika personligheter, och under den perioden då jag bestämde mig för att gå över till det som andra kallar emo mådde jag riktigt dåligt. Jag skärde mig aldrig. Det gör inte många "emos". Men jag mådde dåligt för att andra tryckte ner mig, andra som egentligen inte hade ett skit med mitt liv att göra. De skrek saker som emo, äckel, ska du inte gå och skära dig lite till, osv. Jag kommer inte ihåg allt, för att varja ärlig. Men jag kunde mått sämre, jag blev faktiskt inte mobbad. Mer.. retad. Men jag vågade stå upp för mig själv, skratta åt dem, säga en passande mening tillbaka, och blänga på dem som tror ni verkligen jag bryr mig om era kommentarer?
Det var jag och en kompis som blev "emos" och vi var dem enda i våran skola. Vi vågade vara oss själva. Vi var klassade som emos och fick leva med detta under ett års tid, hela sjuan. Jag trodde aldrig skolan skulle kunna vara så jobbig.
Jag ska gå lite in på mobbarna, som jag ser dem. Det är personer som är jävligt osäkra på sig själva och inte rikigt lärt känna sig själv. För vilken normal person går runt och trycker ner andra för att bli mer populär? Varför ska det vara klassat "coolt" att våga trycka ner folk, när man själv är mindre. Dessa personer har inget liv, bokstavligt. För hur är det egentligen att varje dag behöva leva upp till en karaktär man egentligen inte vet någonting om eftersom det är en roll personen tatt på sig. Jag har blivit starkare pågrund av dessa personer, som idag är vilken person som helst. De har mognat och jag känner ingenstans att dem står i skuld för mig, som jag kände när jag var yngre. Jag vill att alla som blir mobbade, eller retade vågar stå upp för sig själva och som Grynet sa - Ta ingen skit!

Det finns många olika grupper på en skola, såhär ser jag dem.

De popolära. Det är dem alla ser upp till. Att få ingå i det populära gänget är nog för många en dröm i alla fall för dem som går i mellanstadiet. Jag kom själv ihåg hur mycket jag ville tillhöra det gänget som alla pratade om. Det populära gänget finns i varenda klass och är oftast de som klär sig snyggast, är snyggast och festar mest. Men hur mycket tid har dem i skolan egentligen, think of that.

De coola. De coola är dem som tror att de tillhör de populära. De klänger, blir bjudna på fester och s-u-g-e-r i skolan. Här ingår fjortisarna, partille johnnys, och alla andra som villbli en av de populära.

Emosarna. Dem håller sig i grupp. Blir retade av de coola men ändå lyckas de överträffa sig själva eftersom de håller ihop. Om det däremot bara går en emo i en klass, en skola osv så mår personen dåligt. Detta speglas på hur det går i skolan för personen, och varierande bra eller dåligt.

Töntarna. Det är dem man frågar om man behöver hjälp och läraren hjälper någon annan. De har för längesedan förstott att de aldrig kommer tillhöra de populära (inte på den skolan de går i nu i alla fall) och därför lägger de 110% i skolan. Dem går ur skolan med bäst poäng och det är dessa personer som enligt mig borde vara dem manser upp till. Inte de populära, utan töntarna! De är dem som blir läkare, advokater, ingenjörer osv.

De vanliga. De är dem som är mellan de populära och töntarna. Dem är liksom.. vanliga. Vissa är bra i skolan och vissa inte. De vanliga kan prata med alla, eftersom man inte har något att förlora. De har många vänner och är oftast kompis med alla.

Ja, vad säger ni? Någon grupp jag missade? Såklart det inte är såhär på alla skolor, inte ens på min men jag kan se framför mig att det är vanligt att det är såhär.
Märker ni en grupp som jag inte tog med? Mobbarna. Det är dem som bildar hat på skolor. De är dem som får ungdomar att skolka. Men varför skylla på dem? De kommer inte komma långt, de är såna som dem som får gå i IV tills dem fyller 21 och blir utkastade och får jobba på McDonalds resten av sina liv. Vem vill ha det livet egentligen...

Det skrivs så himla mycket nu om Kissies bröstoperation och att hon skulle vara en dålig förebild på grund av detta. Jag vill rena luften lite känner jag och visa min åsikt inom plastikkirurgi av alla dess slag. Av alla dess slag menar jag att plastikkirurgi inte är något som bara handlar om skönhet eller folk som vill få större bröst, och vika ut sig i herrmagasin. Plastikkirurgi kan hjälpa folks liv! Det finns många olika plastikkirurger som jobbar med olika saker. En del jobbar med personer som råkat ut för olyckor och för att återställa deras kroppar och andra jobbar som skönhetskirurger. Skönhetskirurger är dem som utför dessa arbeten med folk som kanske har för små bröst, för kort penis, päronrumpa, tjocka lår, för stora bröst, rynkor och så vidare. Men vad är skillnaden? Många kanske det tycker att det låter jätte löjligt, men herregud i alla tider har folk varit utseende fixerade & om det finns sätt att förbättra sitt utseende så why not? Säg att du har en jätte stor näsa (exempel) som du blivit mobbad för sedan du var liten, visst fan vill du då göra något åt näsan? Plastikkirurger är utbildade läkare och varför skulle dem ha ett "sämre" jobb, när dem hjälper folk?
Kissie förbättrar  sitt utseende men hjälp av plastikkirurger som sprutar in restylane i hennes läppar och rundar hennes bröst, men va fan har vi med saken att göra? Att hon skulle vara en dålig förebild pga det är bullshit. Visst,Kissie kanske inte är det bästa förebilden men plastikkirurgin har inget med det att göra. Nu för tiden är plastikkirurgi så himla vanligt att de flesta skulle kunna tänka sig att i alla fall använda någon form av plastikkirurgi, om inte lägga sig under kniven. Jag har nu i två år velat bli plastikkirurg, det är alltså mitt drömjobb så ni förstår kanske min plats i samhället när det kommer till åsikter om detta, right? Men ja, det var min åsikt - Nu är det upp till er, vad tycker ni om plastikkirurgi? Är ni för eller emot?